Skulle precis föra över bilder från kameran till datorn men sladden verkar inte funka! Jävla skit... Så ska ringa mamma nu och be henne ta med garantisedeln, eftersom jag fick den i present, i morgon. Får försöka byta den så fort som möjligt! Störigt som bara den för det är samma sladd som man laddar batteriet med. Har som tur är fullt batteri för tillfället.
Jaja, nog om det! Utställningens första dag gick bra, inte så jättemycket folk men inte så konstigt eftersom det är fredag och folk jobbar. Min faster, kusin och hennes gubbe och dotter kom vid halv tre så jag visade dom runt på hela utställningen. När vi kom till slutet så mötte vi min farbror och hans sambo som tydligen också kommit! Kulkul! Jag sade till dom att komma på kaffe när dom kollat klart...
Vi andra åkte till min lägenhet och så bjöd jag på saft och pastasallad och sen kaffe och kladdmuffins. Mycket uppskattat alltsammans! Trevligt att ha besök också faktiskt. Mitt i kaffet dök farbror med sambo upp så då fick dom sig kaffe också. Dom hade köpt med kaffebröd från ett av konditorierna i byn, snällt det. Farbror blev kvar ett tag efter att kusin med familj åkte. Satt och prata ett bra tag men till slut tackade dom också för sig.
Trodde jag, haha... En trekvart senare så plingar det på dörren och där är farbror igen. Då hade dom bestämt sig för att komma och hämta mig och bjuda på middag på hotellet, haha, roliga dom. Så jag åkte med i farbrors hemmabygge till bil och så blev jag bjuden på nachotallrik. Gott och trevligt. Blev kvar där i nästan två timmar!
Nu sitter jag i alla fall här med datorn i knät och är lite sur över den där sladden även om jag inte orkar bry mig nåt värst. För jag är ganska glad och nöjd med tillvaron. Jag fick vykort från Turkiet idag också, Jennifer är där, och det gjorde mig glad. Vännerna i skolan gjorde mig glad. Mina släktingar gjorde mig glad.
Samtidigt saknar jag. Det har bara gått 4,5 dygn men saknar det gör jag och vet ni vad? Det känns ganska bra. Det värsta är väl bara att det kommer dröja minst lika länge till innan saknaden blir stillad. Men ja, glad är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar