onsdag 24 november 2010

dag 01 - om mig

Om mig. Mig. Jag, den där Mattsson.

Jag har precis fyllt 23 år, har tagit tag i mitt liv och börjat plugga, till lärare. Jag är lyckligare än någonsin fast kanske inte på grund utav just de anledningarna, att jag är 23 år gammal och pluggar. Utan snarare för att livet tills nu inte varit så jäkla bra alla gånger.

Inte för att jag har haft en svårare uppväxt än någon annan, inte för att det varit synd om mig på något vis. Men man blir äldre, säkrare, saker sker och ma
n måste ta ställning och man formas till den man är idag. Den jag är idag. En del saker önskar jag att jag gjort annorlunda, vissa saker kan jag till och med önska att jag aldrig gjort men till vilken nytta? Det är bara att bita i det sura äpplet och gå vidare. Jag har gått vidare.

Vidare bort från före detta vänner, från obeskrivlig sorg, tagit till mig den stora glädjen över att träffa underbara nya människor, glädjen över att ha fått träffa en kärlek som jag nästan gett upp hoppet om och glädjen över att känna mig tillfreds med mina beslut. Beslut som varit svåra att fatta och genomföra men som jag ändå gjort. Veta att jag stått upp för mig själv och mina närms
ta och inte bara svalt skiten som man hade förväntats göra.

Det här blev en flummig text som kanske ingen begriper någonting av så det får väl komma en mer klassisk text också...

Den där Mattsson och hennes bästaste vän, för ett par veckor sedan.

Jag är 23 år gammal, bor i Arvika och pluggar på distans, till grundskolelärare. Jag har en bästa vän, en nära vän, en pojkvän och en drös med trevliga bekanta samt en liten skara Kyrkerudare som har en särskild plats i mitt hjärta. Jag har en fantastisk familj som består av Mor&Far, tre bröder (två äldre och en yngre) och två brorsbarn. Jag har fyra kusiner varav jag träffar två och umgås med en. Hon har en liten dotter, mitt kusinbarn. Jag har en faster och två farbröder. Jag träffar helst bara den ena. Jag har också en morbror. Sen har jag lite annan släkt också men ja, dom har inte en så stor del i mitt liv. Min kära morfar och min underbara farmor finns inte längre bland oss och dom saknas något oerhört.

Jag är uppväxt på en liten ort utanför Arvika, i västra Värmland. Jag gick i samma skola ända tills det var dags att börja på högstadiet, så i sjuan bar det av in till Arvika. Högstadiet var en pina. Gymnasiet var inte mycket roligare där jag gick teknikprogrammet. Det bästa med gymnasiet var att jag träffade min idag bästaste vän, Jennifer.

Efter studenten jobbade jag i ett par år som vikarie på skolor, förskolor och fritids, främst på min hemort. Våren '09 försökte jag mig på en teknisk bastermin vid Karlstads Universitet med siktet inställt på byggteknik under följande höst. Hahaha. Ja just det. Det gick åt skogen och jag insåg att jag aldrig vill hålla på med fysik igen. Så jag sökte till Kyrkeruds folkhögskola och sökte lägenhet i Årjäng, det sista stället jag trodde att jag skulle flytta till.

Jag kom in och jag fick tag i en billig lägenhet. Så läsåret '09-'10 tillbringade jag i Årjäng tillsammans med underbara människor och i en kreativ miljö. Gick bild- och formlinjen och det är något av det roligaste jag har gjort. Saknar det.

I våras började jag och herrn träffas, i mars nån gång. Så efter det blev det många resor mellan Årjäng och Arvika, haha... I våras var jag också i valet och kvalet om vad jag skulle göra i höst. Jag hade nästan helt och hållet bestämt mig för att gå en träutbildning i Grebbestad men ja, jag sökte lärarprogrammet bara utifall att. Utifall att blev det. Herrn och jag fortsatte ses, blev tillsammans och ja, jag ville helt enkelt inte offra det för Grebbestad. Grebbestad finns alltid kvar.

Så nu har jag nyss flyttat till en lägenhet i Arvika, en mysig liten etta som ligger nära till allt. Jag trivs. Jag ska förhoppningsvis börja spela fotboll igen, efter drygt ett års uppehåll, i ett helt nytt lag. Annars har jag bara planer på att klara studierna och att umgås med mina fina.

Ja, det blev ganska mycket om mig och egentligen ingenting menmen, det får vara bra så. Det finns alltid det som kallas frågor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar