Ja, mina föräldrar, det är ju tack vare dom jag sitter här, haha, såklart.
Min mamma är en 53-årig undersköterska som jobbar med förståndshandikappade och har i stort sett alltid gjort det. Hon har tagit diverse kurser i engelska, taktil stimulering, matte, kostlära och ja, allt möjligt. Hon är otroligt händig, hon målar, slipar, stickar, virkar och hon sydde själv min balklänning då när jag skulle gå på studentbal. Hon hjälper alltid till om det behövs. Hon är väldigt sentimental, sparar på i stort sett allt. (Något som dessvärre har smittat av sig en smula på mig.) Hon har oftast väldigt bra smak vad gäller färg och form. Hon är blygsam och öser i stort sett aldrig beröm eller lovord över någon men ändå märker man att hon är stolt. Mamma har alltid satt oss barn först men inte skämt bort oss. Min kära mamma har självfallet sidor och egenheter som jag kan störa mig galen på och det finns få människor som kan göra mig så irriterad men det är just för att hon är min mamma. Det är skönt att kunna bli irriterad på någon som, nästa gång vi ses, inte håller det emot en. Jag älskar min mamma.
Min pappa är en 63-årig industriarbetare som för tillfället är sjukskriven... Pappa säger alltid vad han tycker. Alltid. Inte alla som tycker om det och det är inte alltid jag heller har tyckt om det. Idag är det något jag beundrar. Han har en otroligt torr humor, (typ, vad tjänar en kirurg i snitt, höhö) och har lätt till skratt. Pappa är en riktig fixare, jättehändig precis som min mamma. Han är en riktig gottgris, haha... Har ett stort motorintresse, bilar är något både han och mamma har ett flertal var. Jag har aldrig sett min pappa utan skägg förutom på gamla kort. När man var liten fick man alltid sitta på axlarna om det var något man inte såg. Vi barn har alltid fått vara med. Pappa var min idol när jag var liten och jag är glad att just pappa, är min pappa.
Mina föräldrar, eller Mor&Far som jag oftast kallar dom här, hopskrivet just för det är det dom är för mig. En enhet, som har stått ut med varandra i sisådär 35 år. Dom är sambos (ej gifta eller förlovade) och båda har nära till skratt men också ett hett temperament! Däremot är dom inte långsinta. Dom är principfasta och båda uttrycker sin åsikt eller säger till om dom tycker något är fel. Mor&Far är respektingivande och jämt när jag ska göra något nytt så funderar jag på vad dom skulle tycka. Det har aldrig hindrat mig från att göra saker jag verkligen velat göra men det har definitivt gjort att jag har tänkt mig för och funderat över konsekvenserna. Kanske inte alltid så roligt men jag uppskattar det. Mina föräldrar har sina brister men dom är bäst ändå för dom är mina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar