Det finns kärleken till familjemedlemmar, mina föräldrar, mina bröder och syskonbarn speciellt. Ovillkorlig och något som aldrig försvinner. Trygghet för mig och jag är så otroligt glad att jag har dom.
Det finns vänner, i mitt fall är dom väldigt få, men de få är dom bästa. Är dom äkta så är det något man ska hålla hårt i! Jag har haft fler vänner men alla relationer ska man inte behålla bara för att. Du ska må bra i den relation du har, bara för att ni varit vänner en längre tid så betyder inte det att det måste fortsätta så. Jag har haft åtminstone ytterligare två nära vänner tidigare, men av olika anledningar, svek och annat så finns dom två inte i mitt liv längre. Ett val jag har gjort och är nöjd med. Vänner ska man kunna lita på och kunna berätta i stort sett vad som helst för, du ska kunna vara ärlig och få ärliga svar tillbaka. Finns det äkta vänner i ens liv så känner man sig inte ensam.
En typ av kärlek som varit otrolig viktig för mig är den till mina husdjur. Särskilt mina katter. När någon av dom gått bort har det gjort så ont och jag har saknat nåt så ofantligt. Jag kan inte tänka mig ett liv utan katt, underbara varelser med enorma personligheter. Här nedanför min finfina Charlie.
Sen den kärleken till en annan människa, pojk- eller flickvän. I mitt fall, pojkvän. Den, kanske, sköraste av kärlekar men också den som väcker starkast känslor. Den känslan som kan göra att man känner sig komplett, känslan av att dela ett liv. Kärleken är fantastisk men shit, vilka stormar av andra känslor den kan väcka. Men jag skulle aldrig vilja vara utan den.
Kärleken till ett barn, ett eget barn, är förmodligen något som överträffar allt annat och jag hoppas för allt i världen att det är något jag kommer att få uppleva.
Det finns också kärlek till annat, tycker jag, som prylar, sport, filmer, musik, ja allt möjligt. Däremot är den kärleken mer ytlig, ombytlig och överkomlig. Men kärlek kan det väcka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar