Tro? Religion. Rent spontant så tänker jag; blöh!
Jag är uppväxt i Sverige och är som de flesta andra med i Svenska kyrkan sen födseln, och därmed kristen. Jag är döpt. Jag gick på Söndagsskola. Jag var med på Kyrkans barntimme. Jag fick, och läste också delvis, Barnens bibel som liten. Jag är konfirmerad. Jag är fortfarande med i Svenska kyrkan. Jag kan en hel del bibliska historier och jag delar namn med Abrahams fru som födde barn i en ålder av 90 år. Ganska bad-ass för övrigt.
Tror jag då? Nej. Inte det minsta. När det var dags för konfirmation så gjorde jag det inte av den anledning som många andra, för presenternas skull. Visst fick jag också presenter men en anledning var att det helt enkelt var något man gjorde i min familj/släkt men också för att jag ville se om jag faktiskt trodde. Det har funnits stunder i mitt liv då jag så gärna har velat tro, har velat känna den där trösten som jag fick för mig att troende finner i religionen. Det hände inte. Efteråt kändes det ganska bortkastad tid men gjort är gjort.
Idag kan jag känna dels respekt men också en del förakt för religiösa människor. Alla har rätt att tro vad dom vill och så länge det inte skadar någon så bryr jag mig inte. Det är när religiösa människor ska försöka pracka på icke-religiösa sin tro som jag blir förbannad. Eller när religionen tar över folks liv, att dom förlitar sig helt på "Gud". Att "Gud" löser deras problem och att allt har en mening. Eller när människor tolkar religiösa texter ordagrant. När de inte anpassar sin tro till dagens vetenskap och fakta. Det kan göra mig arg på riktigt.
Jag har funderat på att gå ur Svenska kyrkan i flera år nu och jag var på väg att göra slag i saken för ett par månader sen. Jag läste nog hur det skulle gå till och vad det innebar. Jag genomförde det aldrig, egentligen av praktiska skäl. Jag ska inte gå in på exakt varför men så blev det. Den dagen jag, förhoppningsvis, får egna barn så kommer jag förmodligen att döpa dom. Jag vet inte helt säkert men jag har inte helt uteslutit det. Om dom sen vill eller inte vill konfirmera sig, det får bli upp till dom.
Jag tror på människans frihet, frihet att göra egna val och skapa sitt eget öde. Nog om detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar