Ja den där skolavslutningen... Det var med mycket blandade känslor jag åkte dit. Jag hade ju vart hos Kickan över natten, åkte till lägenheten och gjorde mig avslutningsfin och vid halv 10 var jag vid skolan.
Dagen började med kaffe och tårta tillsammans med vännerna. Lite senare blev det lite show och bingo. Showandet innehöll allsång, engober, bildspel, klädbyten, pinsamma pianospel och ja förmodligen något mer som jag inte minns just nu. Lova och Sandra var duktiga bingodamer med en lite ovanlig men ytterst trevlig bingo. Jag kom därifrån med en chokladkaka, en klubba, en ballong och en colanapp. Inte dåligt inte!
Bingotjejerna!
Efter allt sjungade och talande så gick alla klasser åt varsitt håll, vi fick våra kursintyg och kramade våra lärare hej då. Det pratades om vad som kommer härnäst och vi sade lycka till och sen tog vi ett klassfoto. Vi tog ett i början av läsåret men eftersom vår klass har förändrats med folk som kommit och gått så tog vi ett till för skojs skull.
Efter detta var det dags för avslutningslunch för allesammans. Vi åt och pratade och pratade lite till. Vi diskuterade glassar och allt möjligt. Jag konstaterade att vaniljpucken är den mest överskattade glassen, ever. Efter detta beslöt vi oss för att åka och handla ett storpack Piggelin att dela på.
Jag som hade bil, packade in lite grejer som jag hade kvar i skolan och så följde Lova och Sara med in till Årjäng. Vi lämnade först några kassar kläder och prylar till Röda Korset, sen till bolaget och efter det handlades det Piggelin och snacks till kvällen.
Tillbaka på skolan så satt hela gänget och åt Piggelin i den strålande solen och bara njöt...
Till slut åkte jag till lägenheten, sov en stund och bara tog det lugnt. Lova hörde av sig och sade att dom skulle till Rincon och äta pizza så jag hängde på vid 18-tiden. Där hängde vi ett par timmar innan vi begav oss tillbaka till skolan. Jag tog bilen från mig tillsammans med Sandra, Sara och Hedvig.
Sara och Sandra ska äta pizza.
Resten av kvällen satt vi bara och drack, prata, skrattade och njöt. Förutom med sorgliga avbrott, Agnes åkte hem först. Det var mer än en tår som föll... Senare sade jag hej då till Sandra som tog en tidig kväll och som jag inte skulle hinna träffa nästa dag. Det var jobbigt och oj vad jag kommer sakna henne.
Sara och Sara.
Vid 01 tyckte jag att det var dags för mig att börja gå hemåt, jag och Sara kramades och grät även fast vi båda visste att vi skulle träffas nästa dag redan och säga hej då. Till slut kom jag iväg och det var en ledsam promenad hem med alldeles för mycket tankar.
Jag vill bara säga tack så in i helvete mycket för den här tiden. Det är utan tvekan det bästa beslut jag fattat, att börja på Kyrkerud. Jag har utvecklats både inom det estetiska och som person, Jag har fått göra så mycket roligt och träffat så många helt fantastiska människor. Jag hoppas verkligen att vi ses igen och att det inte dröjer allt för länge! Jag kommer sakna er men som tur är så finns bloggar och facebook.
Självklart har jag också träffat några jag absolut aldrig kommer vilja träffa igen, haha, men dom försvinner liksom i helhetsbilden av året. Det har funnits en del dåligt och en del saker som jag inte är helt nöjd med också men ja, det är inte det jag kommer minnas om några år. För för mig har detta vart ett av dom bästa åren i mitt liv och jag ser jävligt positivt på framtiden! Tack så otroligt mycket för det!
Den där Mattsson var lite besviken... 
Hej då lägenhet!
